Filed under: Händelser
Det var en gång två abnormt små syskon som var ute och spatserade i den gigantiska skogen. Dom såg årets första blommor och kände doften av frisk vårluft. Solen sken, vattnet i bäckarna skvallpade och bävern byggde bo. Ja, det var en riktigt fin dag som frigjorde de små lant-syskonens själar!
Filed under: Händelser
Ja, jag börjar bli trött, klockan är mycket och jag ska till banken imornbitti. ska sova nu, men återkommer med mer imorgon, låt dej hållas!
god natt/loppan
Filed under: Gammalt
Jag..
oktober 17, 2007
Filed under: Gammalt
3 juli 2007
Baka som loppan
Ja för fan, ska du baka till kalas så får du inte missa loppans egna recept på köttsår!
(var inte rädd, de är jätte goda och ser bara ut som köttsår, hihi!!)
Loppans köttsår
Grädda i ugnen på 225° i ca 10 min.
Ingredienser
50g margarin
2½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 ägg
1½ dl strösocker
½ dl mjölk
18-20 st frysta hallon
Gör så här
1. Sätt ugnen på 225°. Ställ 18-20 muffinsformar på en plåt.
2. Smält margarinet i en kastrull och låt svalna.
3. Blanda mjöl och bakpulver i en liten skål.
4. Vispa ägg och socker poröst i en bunke.
5. Rör försiktigt ner mjölblandningen i bunken.
6. Rör ner det smälta margarinet och där efter mjölken.
7. Häll upp smeten i formarna (ta hjälp av en sked).
8. Peta ner två hallon i varje form.
9. Ställ in plåten i mitten i ugnen. Grädda i ca 10 min under uppsyn, de ska bli gyllenbruna.
10. låt sedan dina verk svalna antingen under duk för en mjuk yta eller uan duk för lite knaprigare “skal” på ytan.
Köttsåren är jätte goda tillsammans med hemmagjord hallonsaft men de passar lika bra till kaffet!
Filed under: Gammalt
2 juli 2007
En söndag
Igår var jag ute hos mina härliga svärföräldrar och det var jättemysigt!!
Vi tog en uteritt.
Sussie (Andreas mamma) red Seiður, Bella (Andreas syster) red Kilian och jag red Ganti. Det var första gången jag red honom, han är ny inriden och det gick jätte bra!
Vi skulle ha ridit tre hästar till men det blev så dåligt väder så vi satt inne och prata strunt en stund istället!
När det hade slutat regna gick jag upp till Andreas och mitt ställe och började röja lite. Vi har inte vart där på ett tag så gräset var upp till knäna och det kryllade av smultron, hela tomten var full! Gräset var för blött och långt för gräsklippren så det får vänta tills svärfar har tid att gå med sin kära trimmer.
Det blyga lilla välkommen-trollet står vid husknuten bredvid stigen och flinar.
Sendan gick jag och myste med de nya fölen i stohagen!
Härligt!
Vi grillade korv och lilla Cornelia åt långfranska!
Coola Oskar, som äter med tassarna vid middagsbordet, satt innanför dörren och poserade!
Det här var en härlig söndag!
Väl mött!
Filed under: Gammalt
26 juni 2007
Egna traditioner är ju viktiga…
Vi har en tradition i vår släckt, inte så konstigt alls, men just den här traditionen tror jag inte att så många andra har. Traditionen går till sä här: Vuxna och barn åker eller går ut till den gamla gården där mormor växte upp.
Inget konstigt än så länge.
När man har kommit fram dukas det upp långbord, man utser en “hare” och går igenom reglerna. Sen börjar man att grilla, små mingla med en drink (snarare peppa varandra med en grogg i handen) och sedan sätter man sej till bords. Nu är stämningen på topp, man tar åt sej mat på tallriken och sedan är det bara att “gå ut hårt och öka” som vi brukar säga. Alla (endast vuxna) har ett glas med alkoholhaltigdryck till maten och ett glas med en stark grogg bredvid (den man fick efter dukningen, nu påfylld). “Haren”, som jag nämde förut, har en uppgift som liknar haren i Greyhoud racings uppgift; att ligga steget före, dra igång och locka alla andra.
Vad vår hare lockar oss till kommer vi till senare, men det är inte att springa runt i en ring i alla fall.
Efter maten går först alla karlar ner i “ångpipan” och dricker “putt”, alltså ner till ångbastun och dricker en speciell sorts snapps med flädersmak som är tillverkad på ett gammalt traditionellt vis. När de kommer upp från bastun en timme senare är de rödögda, fnittriga och har en lukt av björkris. Då är det damernas tur att gå ner i ångpipan.
Nere i ångpipan, som ligger i det gamla slakthuset, går det till så här: Man har badlakan, tvål, smink, nya kläder, hårartiklar, lotion och glaset med grogg som man fick innan bordsdukningen med sej ner. Alla (nu även endel modiga barn) klär av sej nakna, fyra personer åt gången får plats inne i bastun som är mörk och rykande (av all ånga). Där inne “piskar” man varandra med björkris och kliar varandra på ryggen. De resterande vuxna som väntar utanför dricker putt och snackar gojja, barnen brukar sitta i det gamla karet där man förr tappade suggan på blod, men som nu återgått till att vara badkar med hett vatten.
När även damerna är klara nere i pipan, kommer också de upp med rödsprängda ögon, ett brett leende och en doft av björkris och då är det dags för haren att göra entré. Han fyller åter igen groggen, och ber alla att göra det samma. Han skålar och alla skålar. Sedan är det fest. Haren skålar och skålar och skålar under kvällens gång. Men sedan kan traditionen få helt olika utgångar, antingen så skålar haren tills han ber någon hålla hans öron medans han spyr i grishagen eller så vinner kanske haren hela tävlingen. Tävlingen ja, i det här fallet springer inte hela släckten runt som i greyhoud racing utan den går ut på att bli så full som möjligt, klara av att gå bort till logdansen en halv kilometer bort och sedan dansa och sedan kunna gå hela vägen tillbaks till pipan utan att krokna. Denna tradition kallar vi för VM-i-skitfull!
För att få vara med krävs en inbjudan från någon av de tävlande och att du måste kvala; det gör du antingen genom att bara vara 18 eller,om du är äldre, så får du inte tacka nej till att vara hare om du blir utsedd. Sugen!?
Filed under: Gammalt
kärlek..
september 27, 2007
Om man lyckats få sin älskade runt fingret och allt känns så bra, så går det alltid i svackor iaf, mer eller mindre. Tänk att det aldrig får vara perfekt hela tiden?
Sen har vi det här med att vara olyckligt kär. Ojoj, det är aldrig roligt. Man drömmer dag som natt om personen, sex-fantasier som fantasier att bara få gå och hålla hans hand på stan. Ibland blir man nästan arg på sig själv för man inte kan släppa en person helt, eller hur? Man försöker sluta tänka på honom, sluta prata med honom i värsta fall, men inget går som man själv vill.
Jag känner mej ganska nöjd med att vara singel. Visst känner man vissa stunder att man vill krama,pussa och bara hålla på någons lår ibland, få en smula närhet helt enkelt. Men ändå är det så skönt att göra allt som man vill, säga vad man vill, sitta i vilket knä man vill och vad nu jag vet.
Vi männskor är aldrig nöjda. Har vi en pojkvän/flickvän, då bråkar vi och är svartsjuka och är ibland inte alls glada över det man fått. Är man singel, ja då vill man ha den där närheten och känna sej omtyckt.. Vi är aldrig nöjda. Gör det bästa av situationen istället!
Det finns ju en slags kärlek som är betydligt lättare, oftast. Den man känner till sin familj och släkt. Man slutar aldrig älska dom, tillomed om dom skulle slå dig eller dyligt.Själv kan jag bli arg på mig själv för mitt humör går som en berg-o-dal-bana och jag kan vara så grinig,så irriterande och så dryg ibland. Ibland kan jag bete mig som en barnunge och vägra göra saker jag blir tillsagd också. Men dom vet att jag älskar dom, får hoppas att dom står ut med mitt konstiga humör bara ^^..
Filed under: Gammalt
29 juni 2007
Fyllerist
Idag fick jag ett utbrott. Jag var så arg att till och med Lusifer själv skulle skita i brallorna.
Det kom in en väldigt alkoholiserad person på mitt jobb, lagom till stängning, och ställde till en himla röra. Det kommer han bistert fång ångra. Han skrek åt kunderna, talade om för en tant som köpte lakritsglass ett lakrits smakade minsan röv, han gav mej erbjudanden om en orgasm iställert för tretton kronor till beskvin han ville ha, han rev ner koppar, glas, tavlor och skyltar. Han skröt som en 14åring om att han druckit 4 whiskey och var jätte full.
Jag blev rosenrasande och stod och kokade i köket. Vem vill ha att göra med en sån människa precis vid arbetsdagens slut!? Men han hade tur, för precis när jag skulle gå ut och be han dra så hade han rest sej och var påväg…
Efter det lugnade jag ner mej med en torr bulle och lite cola zero. Sen städade jag järnet för att hinna till ICA innan de stängde. Den är rätt god, colan, kan inte påstå att jag känner nån större skillnad. Prova själv!
Filed under: Gammalt
25 juni 2007
Hårfagre blev skallepär
Sitter just nu hemma hos min vän sofie. Hon har tidigare haft ett stort vackert vällande hår. Hon har haft fläta, utsläppt, uppsatt, rakt och lockigt, men nu, efter mitt besök med Fumées Blanches, så ser hon ut som skallepärs lillesyster… Att ta bort löshår på en kompis är något jag varmt rekomenderar till alla som gillar skadeglädje!
Filed under: Gammalt
Ärr.
september 15, 2007
- Det första är ju naveln såklart. Om du inte visste att det är ett stort ärr så vet du det nu.
- Sen har vi två av ärren på min haka och ena sitter precis upp på underläppen. Dom fick jag vid två års ålder när jag rullade ner för en lång trappa i ishallen! (redan då skadade man sej genom den där sporten)
- Mitt ärr på knät. Det fick jag runt möjligtvis 9:e året ? Jag satt iaf på en gunga som är fäst i det stora stora fina trädet hos min då varande dagmamma (nu har jag slutat). Eftersom det fanns ett långt rep på undersidan av plankan man satt på, och så var vi ju dessutom barn,ja,små och dumma så att siva, då drog iaf Sandra i snöret och fäste de runt en lycktstolpe så skulle man knättra ner längs repet över vägen. Men allt går inte som man vill oftast, så jag tappade taget och for rakt ner i asfallten med knät före!
- Sen har vi min första hockeyskada efter det! Det ärret är ungefär 9 cm långt,dock rätt smalt och sitter på över armen. Det fick jag för 3 säsonger sen. Vi hade match och en tjej i andra laget hakade mej. Precis imellan där axelskyddet slutar och där armbågsskyddet börjar. (Ni ser, jag skadar mej fortfarande genom den där sporten).
- Vi har också ett till ärr på hakan ja! En killkompis skulle krama mej bakifrån då vi var, som vanligt då vi ses, mer eller mindre berusade. Han skulle också snurra runt mej nått varv, men vi hann bara ett halft innan mitt ansikte slog handlöst ner i stenplattorna på torget i Nyköping. Halva mina framtänder gick av och det sprutade blod under hakan.
- Ett från studenten har jag också! Eller två tillomed. På ovansidan av fötterna efter skorna!
- Jag har säkert minst 67 ärr kvar att berätta om, om jag ens visste anledningen till dom. Men som sagt, vet knappt vad jag gjort på många av ställena. Ett till vet jag iaf. Ett litet streck på ena långfingret efter att jag skurit mej på en skridskoskena.. Men vad kul va? Att du fick veta lite mer om mej
Ha de gött!
Rosenknoppar's life 