Filed under: Gammalt
26 juni 2007
Egna traditioner är ju viktiga…
Vi har en tradition i vår släckt, inte så konstigt alls, men just den här traditionen tror jag inte att så många andra har. Traditionen går till sä här: Vuxna och barn åker eller går ut till den gamla gården där mormor växte upp.
Inget konstigt än så länge.
När man har kommit fram dukas det upp långbord, man utser en “hare” och går igenom reglerna. Sen börjar man att grilla, små mingla med en drink (snarare peppa varandra med en grogg i handen) och sedan sätter man sej till bords. Nu är stämningen på topp, man tar åt sej mat på tallriken och sedan är det bara att “gå ut hårt och öka” som vi brukar säga. Alla (endast vuxna) har ett glas med alkoholhaltigdryck till maten och ett glas med en stark grogg bredvid (den man fick efter dukningen, nu påfylld). “Haren”, som jag nämde förut, har en uppgift som liknar haren i Greyhoud racings uppgift; att ligga steget före, dra igång och locka alla andra.
Vad vår hare lockar oss till kommer vi till senare, men det är inte att springa runt i en ring i alla fall.
Efter maten går först alla karlar ner i “ångpipan” och dricker “putt”, alltså ner till ångbastun och dricker en speciell sorts snapps med flädersmak som är tillverkad på ett gammalt traditionellt vis. När de kommer upp från bastun en timme senare är de rödögda, fnittriga och har en lukt av björkris. Då är det damernas tur att gå ner i ångpipan.
Nere i ångpipan, som ligger i det gamla slakthuset, går det till så här: Man har badlakan, tvål, smink, nya kläder, hårartiklar, lotion och glaset med grogg som man fick innan bordsdukningen med sej ner. Alla (nu även endel modiga barn) klär av sej nakna, fyra personer åt gången får plats inne i bastun som är mörk och rykande (av all ånga). Där inne “piskar” man varandra med björkris och kliar varandra på ryggen. De resterande vuxna som väntar utanför dricker putt och snackar gojja, barnen brukar sitta i det gamla karet där man förr tappade suggan på blod, men som nu återgått till att vara badkar med hett vatten.
När även damerna är klara nere i pipan, kommer också de upp med rödsprängda ögon, ett brett leende och en doft av björkris och då är det dags för haren att göra entré. Han fyller åter igen groggen, och ber alla att göra det samma. Han skålar och alla skålar. Sedan är det fest. Haren skålar och skålar och skålar under kvällens gång. Men sedan kan traditionen få helt olika utgångar, antingen så skålar haren tills han ber någon hålla hans öron medans han spyr i grishagen eller så vinner kanske haren hela tävlingen. Tävlingen ja, i det här fallet springer inte hela släckten runt som i greyhoud racing utan den går ut på att bli så full som möjligt, klara av att gå bort till logdansen en halv kilometer bort och sedan dansa och sedan kunna gå hela vägen tillbaks till pipan utan att krokna. Denna tradition kallar vi för VM-i-skitfull!
För att få vara med krävs en inbjudan från någon av de tävlande och att du måste kvala; det gör du antingen genom att bara vara 18 eller,om du är äldre, så får du inte tacka nej till att vara hare om du blir utsedd. Sugen!?
Kommentera so far
Lämna en kommentar
Rosenknoppar's life 